Något som kännetecknar en profession eller yrkeskår är ett eget yrkesspråk. I språket finns en stark koppling till hur vi konstruerar idéen om vår yrkesroll och dess funktion.
Ibland upplever jag att det finns en kollektiv osäkerhet kring hur vi ska sortera i det fritidspedagogiska ordförrådet och således bygga ett yrkesspråk.
Jag har ofta hört fritidspedagoger och lärare i fritidshem beskriva sitt arbete med att ”vi jobbar med det sociala”. Som fortbildare och handledare ställer då ofta frågan: ”Kan du berätta mer om det sociala?”. Här trevar vi oss ofta fram i lite vaga formuleringar; ”vara justa mot varandra”, ”kunna vänta på sin tur” eller ”att kunna visa empati”. Detta beskrivs även som vissa färdigheter barnen ska kunna. Men det beskrivs mer sällan som ett lärande och ännu mer sällsynt hur vi som pedagoger aktivt jobbar med ”det sociala” för att uppnå progression.
Innan du läser vidare. Ta ett par minuter och reflektera kring begreppet ”det sociala”. Vad är det vi menar eller vad kan vara som avses utifrån ett fritidshemsperspektiv?
Ibland talas det om mjuka eller hårda värden. Dessa begrepp kan utan tvekan uppfattas som problematiska. Men om ”det sociala” ska sorteras under någon av dessa kategorier så är det mjuka värden. Mjuka värden består bland annat av respekt, delaktighet, ansvar, empati och mod. Eller kort och gott sådant som är lite svårt att mäta hos en individ rent konkret eller summativt. De mjuka värdena och de sociala färdigheterna går inte att mäta (eller bedöma) på samma sätt som till exempel skolans ämnen som betygsätts.
2013 kom Skolverket ut med skriften ”Betydelsen av Icke kognitiva förmågor” som bland annat refererade till Nobelpristagaren James Heckman studier. I Skolverkets skrift belyses två olika idéer om kategorier vad avser förmågor. Dels de kognitiva som kan mätas via intelligenstest och också standardiserade kunskapstester. Dels icke-kognitiva förmågor som består av mer beteendemässiga, sociala och emotionellt färdigheter eller egenskaper. Jag minns att innebörden av skriften var lockande som stöd i mitt arbete som lärare i fritidshem, men att benämningen ”icke-kognitiva” kändes onödig. Som en motdefinition eller stark skiljelinje till det kognitiva. Jag ansåg att man måste kunna definiera saker utan ett ”icke”.
Idag har begreppet, påstår jag, ersatts av det mer passande ”socio-emotionellt lärande”. Dels syftar begreppet mer till en idé om det är ett lärande som sker, och kanske därmed även en form att undervisning i hur man ”beter sig” samt hur det får en effekt i relation till andra.
Socio-emotionellt lärande ska inte förväxlas med det kritiserade programmet SET (Social och emotionell träning), utan ska mer förstås som en teoretisk modell för vilka färdigheter och egenskaper som kan utvecklas eller läras med fokus på ”det sociala” och emotionella.
Socialt och emotionellt lärande (SEL) innebär förmågan att känna igen och kontrollera känslor, lösa problem effektivt och att skapa och bevara positiva relationer med andra människor.
Enligt Casel (2017) kan socialt och emotionellt lärande (SEL) definieras som ”den process genom vilket barn och vuxna förvärvar och tillämpar de kunskaper och färdigheter som krävs för att förstå och hantera känslor, känna och visa empati för andra, upprätta och hålla kvar positiva relationer, sätta upp och uppnå mål, och fatta ansvarsfulla beslut”
Även OECD lyfter vikten och effekten av socio-emotionella färdigheter när det kommer till hur väl eleverna kan klara av skolan och hantera sitt eget liv. OECD konstaterar att ”Högre nivåer av nästan alla sociala och känslomässiga färdigheter är kopplade till bättre akademiska resultat i matematik, läsning och konst, samt lägre frekvens av försenad ankomst och skolk. Färdigheter relaterade till uppgiftsutförande, såsom uthållighet och självkontroll, samt nyfikenhet, har de starkaste kopplingarna till dessa resultat.” (Översatt från engelska till svenska med hjälp av AI)
Kan teorier och kunskap kring socioemotionellt lärande stärka det professionella språket för lärare i fritidshem? Jag påstår det och på köpet bygger vi en starkare professionell identitet. Socio-emotionellt lärande är nämligen precis det där ”sociala” som vi säger att vi jobbar med. Låt oss titta lite närme på vad tex Castel (2017) menar är SEL.
Catel (2017) beskriver socio-emotionellt lärande (SEL) som en process genom vilken individer lär sig att förstå och hantera sina egna känslor, utveckla empati för andra, bygga positiva relationer, fatta ansvariga beslut och hantera utmanande situationer på ett konstruktivt sätt. SEL omfattar en rad färdigheter:
Självmedvetenhet: Förmågan att känna igen och förstå sina egna känslor, tankar och värderingar, samt hur de påverkar ens beteende.
Självreglering: Förmågan att hantera och kontrollera sina känslor och impulser, vilket inkluderar att kunna tänka igenom sin reaktion och agera på ett sätt som är konstruktivt.
Social medvetenhet: Förmågan att förstå och känna empati för andra, vilket innebär att kunna tolka och reagera på andras känslor och behov.
Relationsfärdigheter: Förmågan att bygga och underhålla positiva relationer, kommunicera effektivt, samarbeta och lösa konflikter på ett konstruktivt sätt.
Ansvarsfullt beslutsfattande: Förmågan att fatta genomtänkta beslut som tar hänsyn till både egna och andras känslor och välbefinnande, samt att förstå konsekvenserna av sina handlingar.
Castel belyser ofta vikten av att integrera socio-emotionellt lärande inom utbildning som en grund för att stödja barn och ungas allsidiga utveckling, både i skolarbete och på ett personligt plan.
Hur kan vi då jobba med SEL, eller ”det sociala”, i fritidshem?
Jag skulle säga att det är mycket av det vi redan gör ute på fritidshemmen. Lärare i fritidshem jobbar aktivt med att skapa en trygg och utvecklande miljö för alla barn i fritidshem. Detta via ett relationellt förhållningssätt samt ett medvetet arbete med lärmiljön såväl socialt som pedagogiskt. I verksamheten kan vi också ge stort utrymmen till att prata om olika känslor och hur man kan hantera dem. Detta kan dels göras förebyggande men också i autentiska situationer som uppstår i relation mellan barnen på fritids.
Fritidshemmet har också en lång tradition av att arbeta med gruppen via samarbetsövningar för att träna på att kommunicera, lösa konflikter och stödja varandra. På gruppnivå kan vi främja en miljö där alla barn, oavsett bakgrund eller förutsättningar, känner sig delaktiga och värderade.
Som lärare i fritidshem har vi också stor möjlighet att vara modell i handling för barnen. Den gamla ”sanningen” om att barn gör som vi gör -. Inte vad vi säger lever kvar ännu. Det starka informella lärandet där vi vuxna visar barn handlingsmönster som de kommer att lära av. Likväl kan vi förstärka barnens beteende med positiv feedback och uppmuntran.
Genom att arbeta med dessa delar kan fritidshemmet bli en plats där barn inte bara får utveckla sina lärande- och sociala färdigheter utan också sin förmåga att förstå och hantera sina känslor.
Diskussionsfrågor för arbetslag:
Hur kan personalen i fritidshem stödja barns förmåga att hantera sina känslor?
Hur kan personalen hantera konflikter mellan barn på ett sätt som främjar socio-emotionellt lärande?
Vilka utmaningar kan uppstå när man arbetar med socio-emotionellt lärande i en grupp med olika bakgrunder och erfarenheter?
Kan vi bedöma och utvärdera effekten av socio-emotionellt lärande i fritidshem?
Hur kan vi skapa en trygg och inkluderande miljö i fritidshemmet som främjar socio-emotionellt lärande?
Kan teorier såsom SEL bidra till att stärka lärare i fritidshems yrkesspråk?
