Helena Ackesjö, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet
Omarbetad version av text publicerad på Fritidsverket 200118
I denna text vill jag måla med breda penslar och bidra med perspektiv på fritidshemmets viktiga samhällsuppdrag. Fritidshemmets kompensatoriska uppdrag innebär att sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen och kompensera genom att se till hela barnets livsomständigheter. Detta uppdrag sträcker sig även bortom själva hemmiljön: ”Det handlar om levnadsvillkor som inte utgår från själva barnet och inte heller enbart eller direkt härrör från dess familj utan som framför allt står att finna i den omgivande miljö som utgör en del av barnets omständigheter” (SOU 2022: 61, s. 122). Denna utvidgade definition kräver problematisering. Vad som ska kompenseras och hur detta ska göras blir kontextuellt beroende. Vi kan exempelvis förutsätta att fritidshem i utsatta områden behöver arbeta med andra kompensatoriska insatser än fritidshem i mer välbärgade områden.
Det kompensatoriska uppdraget är dock komplicerat i relation till fritidshemmet som organisation. Enligt skollagen ska alla, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet. Det samlade utbildningssystemets huvuduppdrag är att ge alla elever förutsättningar att nå målen och utveckla tillräckliga kunskaper för att de ska klara av både framtida studier och yrkesliv men också bidra till att barn och unga utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. Komplikationen för fritidshemmet är att alla barn inte inkluderas. Barn till föräldrar som exempelvis är arbetslösa eller föräldralediga har inte tillträde till verksamheten och får därmed inte heller del av fritidshemmets viktiga kompensatoriska uppdrag före och efter skoltid samt på lov. Detta innebär att dagens fritidshem är en olikvärdig arena.
Sverige befinner sig samtidigt i en situation med ökande sociala klyftor, social utsatthet, ökande barnfattigdom och alltmer utbredd kriminalitet. Från olika håll söks efter lösningar på dessa utmaningar, men sällan inkluderas utbildningsväsendet i de politiska diskussionerna. I denna samhällsutveckling blir det särskilt intressant att fokusera fritidshemmets kompensatoriska arbete och potential.
Fritidshemmet har i uppdrag att förmedla och överföra värden, kunskaper och normer. Uppdraget är formulerat i bland annat läroplanens kapitel 1, 2 och 4. Man kan säga att de värden som fritidshemmet förväntas vila på också är ett uttryck för vilket barn samhället vill ska formas i utbildningen. I kapitel 4 i Lgr11 är det bland annat formulerat på följande sätt:
Undervisningen ska ta tillvara olikheter och mångfald och på så sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara. I undervisningen ska eleverna också ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten. Därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga att samarbeta och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.
Ovanstående citat betonar vikten av att låta barn inkluderas och socialiseras i gruppgemenskaper, något som blir svårt om man utesluts från densamma. En slutsats som dras i forskning är att gemenskapande pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen utgör en särskilt viktig skyddsfaktor. Det finns all anledning att inkludera fritidshemmet i detta resonemang. Fritidshemmets specifika verksamhet kan, precis som förskolans, ha stor betydelse för att motverka utanförskap samt främja integration, vilket är ett viktigt förebyggande arbete om man vill undvika att barn hamnar i otrygga och destruktiva kretsar, nu eller i framtiden. Särskilt viktigt i detta förebyggande arbete framhålls att barn tidigt i skolåldern utvecklar exempelvis förmåga till självkontroll, socioemotionella färdigheter, förmåga till ansvarstagande, perspektivtagande, målmedvetenhet och självmedvetenhet. Utveckling inom dessa områden är också, enligt forskningen, grundläggande för allt annat lärande. Att arbeta med mjuka förmågor är något som fritidshemmets socialpedagogiska verksamhet har fokuserat sedan lång tid tillbaka. Här identifieras alltså ett centralt och viktigt fritidspedagogiskt bidrag.
Tänk om fritidshemmet, med dess fokus på utveckling av barns mjuka förmågor, har potential att vara en av de allra viktigaste arenorna i hela utbildningssystemet? Vad händer då om fritidshemmets strukturella villkor innebär att de som stängs utanför verksamheten (exempelvis barn till föräldralediga eller arbetslösa föräldrar) kanske är de som behöver den mest? Statistik visar att i vissa socioekonomiskt utsatta områden deltar endast drygt 50 procent av 6-9-åringarna i fritidshemsverksamheten (till skillnad från riksgenomsnittets 83 procent) och endast 13 procent av 9-12-åringarna. Är eleverna utrikes födda är siffrorna ännu lägre. Under de senaste åren har stort fokus i den utbildningspolitiska debatten lagts på skolans möjlighet att bryta kopplingen mellan elevernas resultat och föräldrarnas utbildningsnivå. Vilken roll skulle ett allmänt fritidshem kunna ta i detta arbete? Vad skulle hända om alla barn, oavsett bakgrund och familjesituation, fick ta del av fritidshemmets kompensatoriska arbete?
Under de senaste årtiondena har elevernas socioekonomiska bakgrund fått en ökad betydelse för skolresultaten. En olikvärdig skola, familjebakgrundens fortsatt stora betydelse för elevers studieresultat och de ökade skillnaderna mellan skolor är oroande, något som även poängteras i de senaste PISA-rapporterna. Barn från utsatta miljöer, vilket ofta korrelerar med socioekonomisk bakgrund, har ofta svårt att klara grundskolan och många unga i utsatta områden saknar behörighet till gymnasiet. Samtidigt möts vi tämligen ofta av larmrapporter om skjutningar och gänguppgörelser i olika delar av landet. Vi hör att de kriminella aktiviteterna går allt längre ner i åldrarna. BRÅs statistik visat att 10-12-åringar får betydande uppdrag i kriminella gängbildningar. Även ännu yngre barn kan rekryteras direkt från skolans område.
Vår forskning visar att fritidshemmets potential i utsatta områden är stor. Det kompensatoriska uppdraget blir särskilt viktigt i socioekonomiskt svaga områden där barns behov av tillsyn, omsorg, mat och andra basala förutsättningar är stort. Fritidshemmets verksamhet kan även bidra till att barn och unga fångas upp och erbjuds alternativa vägval genom relationer med trygga vuxna. Här blir också fritidshemmets arbete med utveckling av barnens mjuka förmågor särskilt viktigt. Genom ett fokuserat kompensatoriskt arbete kan deltagande i fritidshemsverksamhet alltså även vara brottspreventivt i den mening att barnen erbjuds en inkluderande och socialiserande miljö som kan verka för integration och normbildning.
Det samlade utbildningssystemet kan vara nyckeln till framgång i vår aktuella samhällsproblematik och fritidshemmet har stor potential att bidra med viktiga kompensatoriska pusselbitar i elevernas livsomständigheter, utveckling och lärande av demokratiska värden och normer. Utbildningssystemet, inklusive fritidshemmet, är också ett starkt socialt skyddsnät. För att förhindra social utsatthet och tidig utslagning, krävs tidiga insatser. Här kan fritidspedagogisk undervisning bli av stor betydelse. Fritidshemmets värdeimpregnerade uppdrag och ansvarsområden, så som det beskrivs i läroplanens kapitel 1, 2 och 4, är viktiga byggstenar till elevernas utveckling och lärande i perspektiv av social utsatthet och ojämlikhet. Fritidshemmet skulle kunna vara en garant för att alla barn får tillträde till inkluderande gemenskaper, gemenskaper som kan verka socialt utjämnande. Fritidshemmet kan därmed, precis som förskolan, beskrivas som kanske vårt viktigaste samhällsprojekt – förutsatt att alla barn får delta.
Det (o-)likvärdiga fritidshemmet, https://lnu.se/forskning/forskningsprojekt/projekt-det-o-likvardiga-fritidshemmet/